14 kilometer, ullgarn, cottolin, bomull, trä, lasyr, 2024-2025

I denna skulptur har jag lärt mig väva samma band som min mormor vävde. Skulpturens innehåll blir på ett vis att jag lär mig väva samma band och på det sättet kan ses som att lära känna henne och förstå. Jag väver in i verkets material att jag lär mig och det är viktigt att det bara är sådana band som jag har efterlämnat från henne. Jag ser på detta verk som ett pågående projekt och kommer att fortsätta väva och utöka cirkeln. När jag satt i arkivet började jag tänka på avståndet som var mellan Härkäsaadio, min mormors by och Svanstein, 14 km. Jag kommer att väva 14 000 cm innan den är klar. Ens skala på 1:100. Det viktiga har blivit att det är jag själv som väver och att verket bildar en cirkulär form. Det var avståndet som avgjorde att min mormor var tvungen att vara på arbetsstuga. Jag tänkte också på att barnen lärde sig hantverk och att min mormor var väldigt skicklig på sådant och alltid höll på med något. Det kunde vara rotslöjd, vävning, tenntrådsbroderi eller stickning. Men hon vävde också band och jag visste att vi hade några kvar. Verket handlar också om upprepning och de tankar man tänker.